HAMPUS DAGBOK
OKTOBER 2005

2005-10-30
Hej på er! Kommer ni ihåg mig *fniss*? Om inte så kanske minnet friskas upp när ni får läsa lite om mig igen.

Jag kan börja med att berätta att jag så smått har börjat prata nu. Det går väldigt knackigt och det lustiga är (mamma tycker det är lustigt) att jag kan nästan några ord, men bygga meningar av de ord jag kan, DET är jag duktig på. Det mesta jag säger är sånt som Oliver har lärt mig såsom vad ska vi göra, vänta på mig, jag blir trött på dig, sätt dig, jag kommer osv (dock liiiite otydligare än det står skrivet*fniss*). Hur som helst så är det faktiskt ganska kul att prata ibland även om jag fortfarande gillar mitt universalord mmmmp bäst.

Mamma och pappa har provat att trappa ner min astmamedicin med nedslående resultat. Det dröjde inte många dagar (tror det var en!!??) förrän jag började hosta på nätterna igen. Så nu är vi tillbaks på ruta ett igen vilket alla i familjen tycker är tråkigt, jag för att jag hatar medicinen och mamma och pappa för de hatar att GE mig medicinen och Oliver för att jag får så mycket uppmärksamhet när det är dags för medicinen. De senaste dagarna har jag dock ställt upp på att ta medicinen och uppfört mig riktigt bra (det går över snabbast då).

Nu till något MYCKET omvälvande... Pappa har fått jobb!!! Med andra ord så kommer han inte vara hemma med oss om dagarna så länge till och vår lyxperiod som hemmabarn är med andra ord över. Nu ska mamma gå ner i arbetstid och vara hemma med oss den tid vi inte går på dagis. Det känns lite småjobbigt för jag är ju pappas pojke, men å andra sidan så duger mamma bra om inte pappa är i närheten så det ska nog funka det oxå. Vi får se hur långa dagar det blir på dagis till att börja med, mamma har pusslat ihop ett schema där vi går 08.00 - 16.00 måndag och onsdag samt 07.45 till 12.15 tisdag, torsdag fredag och det känns ju bra. Nu återstår det bara att se om mammas chef godkänner de tiderna.

I tisdags så var det utvecklingssamtal på dagis. De hade inte så mycket att säga om mig. Jag trivs på dagis och uppfattas som trygg och harmonisk. Det är "vissa" problem vid lämningen på morgonen men det går åt rätt håll (även om det är en gång på 20 som jag INTE gallskriker när pappa ska gå). Jag är ju lite sen med språket men det är inget som personalen har reagerat på utan de tycker att det går framåt för varje dag som går. De tycker att jag är lite klumpig inne och förundras över att jag är så rörlig och smidig ute!!??? Jag är precis som storebror ett "utebarn" som trivs som fisken i vattnet med att få vara ute och leka och till skillnad från de andra barnen i min ålder så sitter jag aldrig stilla utomhus utan springer runt och utforskar hela gården på egen hand. Jag har fått börja vara med och leka med Oliver och de andra stora killarna nu och är med dem långa stunder. Oliver och jag har börjat bry oss om varandra mer på dagis och ibland när vi stöter på varandra så stannar vi upp och kramar om varandra.

I fredags så var vi och handlade lite. Dels handlade vi en present till Pontus och sen fick Oliver lite saker eftersom han hade fått pengar av farfar och farmor "Anki" i födelsedagspresent. Jag fick ett par höst/vinterskor och Oliver fick allväderstövlar, höstkängor, ett pussel, ett spel, plastdjur till bondgården (eller tigrar, giraffer, lejon osv kanske inte passar så bra på en bondgård iofs) och en ny Nalle Puh bok. När vi kom hem så skulle vi spela det nya spelet, men resten av familjen hävdar att det inte är kul att spela med mig för jag bara förstör *fnys*...

I går var jag på kalas. Det var kusin Pontus som fyllde fyra år. Vi fick först korv med bröd (som jag inte var sugen på iofs så den korven fick mamma äta upp) och saft, sen fick vi leka en stund och jisses vilket liv det blir när 11 barn i åldrarna 1,5 - 7 år är på samma ställe samtidigt! Jag hade dock inga som helst problem med ljudnvån utan strosade runt och plockade bland alla leksaker och tittade på när de stora barnen lekte. Efter ett tag serverades det kakor, bullar samt glass, maräng, grädde och kolasås. Gissa om det passade mina smaklökar?? *MUMS* Jag åt två stora portioner sen kom surmamman och sa stopp... Jag fick fiska oxå och det nappade nästan direkt. På kroken hade jag lyckats få en påse med GODIS!!! Jisses vilken tur man kan ha, tänk om jag hade fått en fisk *urk*! Godisråtta som jag är så nöjde jag mig inte riktigt med det godis jag hade fått utan gick och inspekterade och nallade ur de andra barnens godispåsar oxå *fniss*. Efter ca 3 timmar tyckte mamma och pappa att det var dags för oss att åka hem och på vägen hem stannade vi vid Mc Donalds för att hämta middagen (mamma orkade inte laga mat). Jag var inte speciellt hungrig utan petade mest i maten. Min mage var ju redan full, av GODIS! När vi hade ätit så dröjde det inte länge förrän Jack och Millan kom på besök. Millan orkar inte busa med oss som förr längre för hennes stora mage är i vägen, men Jack kommer ju inte undan så honom jagade vi runt hela huset precis som vanligt *fniss*. Jag och Oliver var uppe och stojade ända till 20.30 eller om hon tom hann bli 21.00 innan vi somnade, jag minns inte så noga men sent var det.

I morse så väckte Oliver mig och mamma vid 08.00! Mamma svimmade nästan när hon såg att vi hade sovit så länge, men det var ju egentligen inte SÅ länge, vi hade bara ställt om till vintertid *hehe*.

2005-10-18
Så har vi halkat efter igen i dagboken... Fy på dig mamma! Har säkert hunnit glömma hälften av det jag ville få antecknat men man får väl göra sitt bästa.

Jag har insett att det är fantastiskt kul med födelsedagar här hemma även om det inte är min egen. Det innebär nämligen massor med nya leksaker som jag oxå kan leka med även om de är Olivers. Nåja mammas och pappas födelsedagar kanske inte är så roliga för de får ju bara tråkiga paket men som sagt var Olivers födelsedag var en succé. Lasersvärdet sprang jag runt med i flera dagar tills mina sura föräldrar beslagtog det för att slippa få sina fönsterrutor krossade.

Mitt öra har jag inte haft några som helst problem med mer än att jag har varit tvungen att få äcklig, kletig salva i det morgon och kväll men för övrigt så har jag inte haft ett dugg ont tack och lov! Jag har ju inte fått bada någonting med tanke på att jag inte får ha vatten i örat för då kan det bli infektion, men härodagen fick jag i alla fall duscha jag jag kan avslöja att pappa var nästan lika blöt som jag när vi var klara men örat klarade sig i alla fall från vatten *hehe*. Nu behöver jag inte ha mer salva i örat och from fredag så får jag bada som vanligt igen!

I helgen var vi ute och städade altanen och trädgården. Till en början så hade vi bara en räfsa och en borste och då blev det ju ingenting kvar till mig varvid jag blev jättesur så klart, men då gick mamma in och hämtade en liten sopborste som jag fick sopa med och då blev jag lite gladare. Ännu gladare blev jag sen när pappa kom hem med två spadar, två räfsor och en borste i miniatyrformat som passade mig och Oliver perfekt. Roligast av allt tyckte jag dock att det var att springa igenom lövhögarna som mamma gjorde *haha*. Mamma har bestämt att det är dags att börja använda mössa och det skulle väl vara ok om det inte vore för det dumma snöret som hon prompt ska knyta under hakan på mig... Det SKAVER faktiskt!

I söndags åkte vi och hälsade på Jack och Millan en stund. Som vanligt när jag och Oliver är där så märker man knappt av oss för vi har så många roliga leksaker att leka med så vi har inte tid att umgås med de vuxna mer än när det serveras glass då förstås... Vi fick se de nya tapeterna som Jack och Millan har köpt till bebisrummet och jag är övertygad om att bebben kommer att trivas där!

Oliver har väckt mig ett ANTAL morgnar den senaste veckan och det är inte alls kul! Det är mycket roligare om jag får väcka honom. Med andra ord så har det blivit lite upp och ned med min sömn och som läget är just nu så sover jag middag ca 30 minuter 75% av alla dagar, övriga 25 så skippar vi middagen helt och det funkar ypperligt. I går så var det en sån där dag då jag inte sov middag och när klockan blev 19.30 så var jag så trött så jag sa natti natti självmant och gick och la mig utan att någon nattade mig. I morse vaknade jag inte förrän 07.00 och mamma var överlycklig och sa att så vill hon ha det jämt (hon tog faktiskt hand om mig fram tills hon skulle till jobbet då pappa fick gå upp och ta över)!

I övrigt har det väl inte hänt så mycket skoj... Mamma var borta en natt denna vecka men det märkte jag knappt för jag är ju pappas pojke och är nöjd så länge han finns i närheten. Men visst blev jag glad när mamma kom hem, det sticker jag inte under stol med. Pappa verkar inte tycka att det är så roligt att vara ensam med oss barn 24 timmar om dygnet så han uppskattar nog att mamma sällan är borta över natten *hehe*.

2005-10-09
Så har det vankats födelsedagar här hemma så jag har inte fått något skrivet i min dagbok på flera veckor. Nåväl vi försöker väl få med det viktigaste som har hänt (och det rör sig om en hel del det) så får vi se hur mycket vi kommer ihåg. Till att börja med kan jag väl nämna att jag blir duktigare och duktigare på att prata och nu lär jag mig nya ord nästan varje dag till mammas, pappas och Olivers stora förtjusning. Egentligen tycker jag nog att det är lite överskattat detta med att prata men om det är enda sättet att få omgivningen att förstå så får man väl offra sig. En ny tand är äntligen på G, det har ju varit lugnt på tandfronten länge nu så det var på tiden.

Förra veckan var jag på BVC. Mamma var måttligt road av det faktum att jag precis hade haft en sån där jag-vill-inte-äta-period för hon hade ingen lust att få frågan hur det kunde komma sig att båda hennes barn hade gått ner i vikt de senaste tre månaderna, men hon hade inte behövt oroa sig. Jag trilskades en del med mätning och vägning för jag var inte ett dugg intresserad av mina siffror, men jag stod i alla fall på vågen ca 0,5 sekunder och på den tiden hann värdet upp i 13,3 så det är det minsta jag väger. Förmodligen ligger jag några hundra gram högre än så, men det spelar ju egentligen inte så stor roll. 84 cm lång var jag och det var hårda bvc-tanten Anna som mätte denna gång därav den dåliga tillväxten *fniss*. När Anna mäter har man ofta krympt sen senaste mätningen (om Lisa mätte gången innan) eftersom Lisa sträcker ut en mycket mer. Själv föredrar jag ju Annas mätning eftersom jag ogillar känslan av att ligga på sträckbänken. Hur som helst så stämmer nog dena längduppgift bra, för jag tror på varianten att inte slita i benen på mig tills jag blir x cm längre än vanligt. Efter vägning och mätning fick jag komma in till doktorn. Han såg roat på medan jag byggde med klossarna som låg på bordet och sa att det var test nr 1 (störtlöjligt, jag har ju byggt legotorn sen innan jag fyllte ett). Sen var det detta med språket då, mamma sa att jag inte är den mest verbala 1,5-åringen hon känner men doktorn sa att så länge jag kan säga några ord så följer jag "mallen". OK på test nr 2 oxå med andra ord. Att jag kan gå stadigt utan stöd såg han när jag kom inspringande i rummet så även där blev jag godkänd. Ska sanningen fram så blev jag godkänd på precis alla punkter! Jag var lite förkyld så det var tveksamt om jag skulle få min spruta, men eftersom jag inte hade någon feber så blev det ett stick i benet *morr*. Något jag verkligen inte gillade. Skrek som en stucken gris gjorde jag men tystnade snabbt när jag insåg att jag skulle få åka hem... Den där BVC-tanten är i alla fall svartlistad för många månader framåt för man FÅR INTE göra illa andra människor det har pappa sagt!

Jag hann även med ett besök på VC förra veckan för att utreda min astma. Faktum är att läkaren vi träffade var övertygad om att jag har en form av astma som är relativt vanlig hos barn och som ofta växer bort i 2-3 årsåldern. Han berättade för mamma om vad astma är och vad falsk krupp är och skillnaderna däremellan. Själv satt jag vid ett litet lekbord och lekte... Efter en stund skulle jag undersökas och då gick vi in i ett annat rum. Doktorn lyssnade sen på mina lungor och mitt hjärta och tittade mig i öronen (eftersom jag fortsätter att peta in saker i dem) och det var väl ok men när han ville titta mig i halsen och tvingade in en stor glasspinne i munnen på mig tills jag fick kväljningar så svek han mitt förtroende och även han hamnade på svarta listan! Jag smet ut ur undersökningsrummet illa kvickt när vi var klara och trodde att vi skulle få åka hem men nej då, vi skulle tillbaks in i första rummet igen trots att jag vinkade åt doktorn och sa hej då ett antal gånger, gissa vem som gallskrek då? Hur som helst så slutade läkarbesöket med att jag fick astmamedicin som jag ska inhalera morgon och kväll. De första 10 dagarna rör det sig om två sorters mediciner men sen är det bara en sort jag ska ta. De första dagarna protesterade jag ganska kraftigt mot att andas i en mask, men nu så gå det jättesmidigt. Jag vet ju vad jag förväntas göra och det är över på nolltid om jag gör som mamma och pappa vill. Dessutom så känner jag ju att jag mår bättre av min medicin och de senaste dagarna har jag inte varit det minsta andfådd (vad mamma har kunnat höra i alla fall) så tydligen gör medicinen nytta.

Denna vecka har väl varit ganska så ordinär om man bortser från att det har varit mycket att förbereda inför Olivers och pappas födelsedagar. I torsdags så firade vi pappa och mamma försökte få mig och Oliver att sjunga jag må han leva, men det ville vi INTE så hon fick sjunga själv. Däremot hjälpte vi mer än gärna till när pappa skulle öppna sina paket. Han fick en stekpanna och en sprayflaska för matolja. Jag och Oliver fick faktiskt oxå en liten present, närmare bestämt en påse med plastdinosaurier och de var riktigt roliga.

I fredags så hade vi massor att göra. På förmiddagen åkte mamma och Oliver iväg en stund för Oliver skulle få klippa sig hos frisören för första gången i sitt liv, sen var de tydligen och shoppade lite oxå. Sen kom de hem och hämtade mig och pappa och så åkte vi och handlade papptallrikar, muggar och lite annat smått och gott som kan vara bekvämt att ha på ett födelsedagskalas. På eftermiddagen hjälpte vi mamma att bakad bullar, negerbollar och sockerkaka. Sen hann vi med att städa lite oxå. När det snart var läggdags för mig så lyckades jag med det stora konststycket att peta in en dinosauriesvans lite väl långt in i örat!!! Jisses vad ont det gjort, ni må tro att jag skrek! Mamma och pappa kallade mig för klantig och muttrade om att jag inte ska peta in saker i öronen och de var mest irriterade på mig fram tills mamma såg att det rann blod ur mitt öra. Då övergick irritationen till oro och de ringde till sjukvårdsupplysningen direkt. Efter en kort stund slutade det göra ont i örat och blödningen upphörde men vi fick ändå prata med en sjuksköterska som tyckte att det nog var bäst att prata med en öronläkare och han sa att de var tvunga att undersöka mitt öra. Men eftersom jag hade hunnit somna så kunde det vänta till lördagen (Olivers födelsedag) då vi skulle vara hos doktorn kl 10.30.

Mamma gick upp väldigt tidigt på lördagen för att hinna baka tårta och duscha innan vi skulle fara iväg till doktorn. Sen bar det av till sjukhuset där vi fick vänta 40 minuter innan det blev min tur. Då hade jag hunnit heja på sjuksköterskorna och en del andra personer som gick förbi, ca 100 ggr samt sagt hej då och vinkat lika många gånger och gått mot hissen för att åka hem. Det var en gammal klasskamrat till mamma som var sjuksköterskan som kom och hämtade in oss till doktorn. Jag tyckte hon var lite läskig men mamma pratade på så som bara min mamma kan! Doktorn lyste med en lampa i mitt öra och tittade noga på vad som var fel. Sen fick en annan läkare titta och bekräfta den första doktorns utlåtande. Det visade sig att jag har ett sår på trumhinnan (som dinosauriesvansen har orsakat) och det kommer att läka av sig själv men om jag har haft maximal otur så kan svansen ha gått igenom trumhinnan och skadat någonting där innanför och i så fall kan jag få nedsatt hörsel som inte går bort annat än med operation (som i så fall utförs när jag blir vuxen), men det mest troliga är att jag klarade mig denna gång även om det inte finns några garantier. Jag hoppas innerligt att jag inte stack svansen igenom trumhinnan för jag vill ju kunna höra lika bra som alla andra! Jag lärde mig en läxa av detta så nu petar jag inte in någonting i vänsterörat längre utan bara i höger... Nu får jag inte få in vatten i örat på 14 dagar och så blir det till att få örondroppar i 10 dagar för att förhindra infektioner. Med andra ord lägger vi till ännu en medicin till den dagliga ransoneringen *suck*. På vägen hem stannade vi och handlade smörgåstårta. Vi kom hem lagom tills det var dags att äta och efter lunchen så kom de första gästerna. Sen var det full fart ända fram till kvällen! Jag fick faktiskt ett par presenter jag oxå fastän det ju var Olivers födelsedag. Närmare bestämt så fick jag ett antal bilar (som storebror kan försöka sno från mig om han vågar).

I dag har hela familjen varit trött, trött, trött. Vi har lekt med alla nya leksaker samt varit ute en stund i trädgården men för övrigt har vi inte gjort mycket. Jo förresten vi har städat undan "lite" och det tog ett bra tag för av någon konstig anledning hade vi leksaker ÖVERALLT!

tillbaka